Är det någon som vet hur man bryter en negativ trend? Jag vet att lagen om "Allts dj%&lighet" drabbar en då och då...men hur länge håller det i? Just nu verkar allt som berör mig utvecklas till katastrofer... jag står bredvid och kan inte förändra någonting...det är fullständigt utanför min kontroll...
Självkännedomen ökar...trodde jag visste hur jag fungerade under stress men...min kropp paralyseras och hamnar i någon slags chockvariant och min själ och det tillhörande känslolivet beter sig som om jag var fem år... "för här kommer alla känslorna på en och samma gång"...(tack för den texten Per Gessle)...
Skrev en liten dikt precis som symboliserar stundens känsla...måtte jag växa upp och lära mig hantera mina katastrofer bättre!
"En vacker tavla slits ur min famn"Mitt själs- och känsloliv har inte mognat… befinner mig på samma nivå som när jag var fem år… vill springa och gömma mig, hämnas, tycker synd om mig själv, kroppen reagerar… kan inte andas, darrar och fryser, kan inte acceptera det jag inte kan förändra…
Det skrämmer mig!
Min trygghet skakas i grundvalarna och jag är beredd att ge upp… allt… gärna utan strid för det finns ingen kraft kvar… energi rinner ur min kropp likt ett vattenfyllt badkar där någon dragit ur proppen… 48 timmar har gått och jag sinar snart…
och likt ett tomt vattenhål i öknen ligger jag där… totalt uttorkad…matt… kan inte resa mig upp…
Orkar inte, vill inte… se några möjligheter… brukar alltid se möjligheter men kan inte finna någon hur jag än tänker… får ont i huvudet av alla tankar… är det gömma mig som gäller idag?
Molnfri blå himmel med sol som lyser upp morgonen betraktar mig… där jag som en myra irrar omkring… planlöst… snart är bäst före borta och allt som finns kvar är efter… efter helvetet brutit loss… min morgondag… är snart här!
Detta var min bekännelse...brukar gå ut med hunden för att tänka bättre...gissa om vi redan denna vecka har gått mycket...jag tänker...Rasmushunden badar...båda äter blåbären som nu är mogna längs vår stig.
Kanske kommer något gott ur allt elände...jag får vänta och se!
Nu skall jag ta mig samman och plantera i mina utställningskrukor...har ju 5 ton krukor som skall säljas...
Kram,
Bella