Ledsen Clara...ringer hem och berättar att cykeln är stulen...trött efter att ha sommararbetat hela dagen...
Mamma skuttar in i bilen och hämtar upp Clara...tillsammans kör vi sakta igenom samhället och kikar i diken, bakom skolan och dagiset...kör gata upp och gata ner...ingen cykel...försöker vända på en vändplats men ett gäng ungdomar står där de står...så vi kör vidare en bit till...försöker vända i en uppförsbacke men det fungerar inte...kör vidare...då står cykeln där...på en uppfart vid ett hus...Dottern är säker och vet också vem som bor där...arg som ett bi vill hon knacka på men en klocka ringer i mitt bakhuvud...cykeln kan vara såld i god tro...vi åker hem...jag ringer polisen...polisen säger att regeln är att man har en timme på sig efter att cykeln blivit stulen att få/ta den tillbaka, nu har vi 10 minuter kvar på denna timme...hittar cykelns kvitto och ramnummer och cykelnyckeln fiskas upp i sista minuten...make och dotter kör iväg...jag struttar orolig omkring i köket...tänk om de blir nedslagna!!!
Det tar inte många minuter innan maken kommer hem igen...han berättar att de knackat på och berättat för pappan i huset att dotterns cykel blivit stulen och att vi tror att cykeln på hans uppfart är vår...pappan ropar genast på tonårsdottern...som blåljuger och enligt dottern ser livrädd och något spak ut...dottern testar cykelnyckeln och maken kollar ramnumret...cykeln är vår...
Kram alla Bloggare!
Bella
