Så det kan bli!

Det började med ett skrivbord som stod inför "dödshot"....
Hejsan käraste bloggare...en liten episod av mitt liv...ett typiskt sådant...hrm!
Som jag skrev i fredags så skulle ju Loppisarnas Loppis gå av stapeln i Stenungsund (vi har ju inte så mycket av den varan...därav att det blir en höjdpunkt för fler än mig...)vaknade som ett barn på julafton...pigg, förväntansfull och snart både matad och klädd (för egen maskin)...då säger maken att han funderat och borde vi inte först hinna till Göteborg...för att köpa nytt skateboardkit till yngste sonen...innan Loppisen dit han kommer att vara medtvingad (maken är medtvingad ifall jag hittar något stort och tungt...man vet ju aldrig)....
Lite snopet bär det alltså av till Göteborg först...vi hittar både skateboard och alla dessa små måsten tillbehör och kläder...2500 kronor fattigare lämnar vi sedan staden två timmar senare...vart tar tiden vägen? Har redan missat den första viktiga timmen på Lions loppis...en halvtimme senare är vi i alla fall där...det är de flesta Stenungsundbor också...jag blir bortknödd...en farbror i 80-års åldern sliter till sig ett underbart vackert tårtfat med rosor på som jag håller hårt i...tydligen inte tillräckligt hårt...då känner jag att jag inte tycker detta är roligt...vill bara bort därifrån...kan man inte få gå och titta och känna...kan det liksom kvitta...
Meddelar maken detta...han ser lättad ut och vi går därifrån...men det retar mig och jag är besviken....vilket jag naturligtvis delger maken...han funderar en stund och tycker sedan att jag faktiskt kan åka tillbaka...han har en poäng och jag bestämmer mig för att göra det...åka dit en kvart i tre....alltså en kvart innan de stänger...
Hinner både städa och fika hemma...innan jag och äldste sonen ger oss iväg.
När vi kommer har de redan börjat att packa ihop...ops...det hade jag inte räknat med...men jag är snabb och hinner snappa åt mig tre böcker med vackra noter...får en påse av en gulklädd Lionsfarbror som säger åt mig att fylla den med böcker...allt för en tjuga...påsen blir proppfull...hittar sedan en söt, vit sockerskål som blir min för en krona...sonen drar mig i armen...han vill åka därifrån...vi går ut på gårdsplan och där står det...ett engelskt skrivbord med grönt skinn och vackra lådor...två killar tar tag i det och skall precis slänga upp det i en container med krossade möbler...när jag skriker..."skall ni slänga det???"
"Jäpp...säger en av killarna...det kostar egentligen 500 kronor men du får det för en 50-lapp..."
Jag köper skrivbordet...utan att ha en aning om var jag skall ställa det...plats är nämligen en bristvara hos oss...sonen stönar högt och säger med myndig röst till mig..."att det här kommer INTE pappa att gilla..."

Idag håller vi på att möblera om...jag vi flyttar inte bara runt möbler...ånej...maken har varit och inhandlat panelbrädor och färg...för det är lika bra att bli kvitt husets två sista smurfrum...de där ruskigt blå rummen som barnen önskade sig när de var sju år...så nu står det ett skrivbord och en massa brädor i hela hallen...böcker och mitt kontor belamrar vardagsrummet och köket...allt är kaos...men , men...det kommer ju att bli bra...till slut!
Stor kram,
Bella