Ibland går saker inte som planerat. Jag har suttit bänkad hemma (vid mitt kontor) och väntat på Fedex (expresskurir som skulle leverera viktiga fraktdokument till mig) i tre dagar (vanliga posten tar väl max två dagar på sig för att få en försändelse i Sverige att komma fram?). Ringt och sökt efter dessa papper som värsta detektiven. Idag när jag mycket desperat ringde Fedex kontor, klickade de bort mig två gånger och sedan sa de att de inte hade mina dokument kvar...? Satt och tittade på luren i ett par sekunder och ringde sedan tillbaka och frågade vem som tagit över ansvaret. "Ring Stockholms postkontor", fick jag till svar. Jag har ringt måååånga postkontor idag, det finns minst ett i varje kommun, det finns många kommuner ifrån Stockholm och ner till Stenungsund. Det finns många lantbrevbärare att ringa till också... Till slut hittade jag lantbrevbärare Klas som lovade att komma förbi så fort han kunde! Med dokumenten i min hand satte jag mig i bilen och körde till Göteborg och min fraktagent, puh! Hann precis, så att inte containern blev kvar i ytterligare ett dygn. Sedan var det hem igen och fortsätta mitt tulldeklarerande - tack käre värld för tulltjänstemän som Henrik, efter en hel del turer fick vi till slut klarerat mitt gods. Nu sitter jag här helt yr i bollen och förbereder morgondagens race. Pappa, jag, mamma och förhoppningsvis en stark fysisk person till skall på en timme tömma en container som vi, sex personer normalt tömmer på sex timmar! Här talar vi om utmaningar...
Det blev mycket jobb här... blir nog så när jag inte har maken att bolla med! Jag är ju fortfarande ensam hemma...
Nu är tvskåpet på plats, alla tidningar runt omkring borttagna och det där lilla extra, som skall skapa atmosfär färdigt!
Den lilla ängeln hittade jag samma dag som min svägerska dog i cancer bara 38 år ung (jag blir helt uppenbart sentimental av att vara ensam också). Jag skrev hennes dödsannons och började första raden med "Västkustens vackraste blomma, sköts nu av en ängels varma hand" och när jag senare samma dag var ute på ett ärende, fick jag se ängeln genom ett skyltfönster...
Min svägerska samlade på änglar och det kändes som ett tecken ifrån henne. Jag tänker ofta på hennes två pojkar som då bara var två och sju år gamla... prästen gav dem under begravningen var sin nyckel och sa att det var nyckeln till mammas kista - deras skattkista. De har alltid vårdat sina nycklar med kärlek och omsorg. Jag tycker det var en vacker tanke som den kvinnliga prästen konkretiserade till pojkarna. Inte ett öga var torrt hos oss andra när pojkarna tog emot nycklarna. Men som Peter Stormare sa; ..."man både ser och tänker klarare när tårarna har rensat"...
Nu skall jag laga en lasagne och gå upp och måla en gammal grön kaffekvarn.
Tack för att du tar del av mina tankar,
Bella
