Idag fyller min mamma år!
Med en enkel tulipan…uppå bemärkelseda´n (tralalala)!
Grattis Mamsemumsan!
Man skall inte tala om en kvinnas ålder…i den åldern…hon är inte pensionär ännu men visst börjar det närma sig…
Imorgon fyller min kusin 50 år! Grattis på bemärkelsedagen vill jag säga och givetvis utbringa en skål…dagen till ära med ett glas Champagne!
Hjälp, tänker jag sedan…för även om hon är åtta år äldre än mig har det inte på senare år känts så betydande…men 50 år…är ju ändå halvlek om man räknar med att bli 100 år…måste bli en himla massa yoghurtätande för att klara av det! Kusin ringde och meddelade att hon fått tag i en solresa i sista sekund…så tårta imorgon…blir det inte…
Döm om min förvåning när jag på sista svenskalektionen idag lyssnade till en diskussion som utspelades i klassrummet. Annan, manlig lärare kommer in i klassrummet (vi arbetar med ett projekt därav hans entre) tre tjejer frågar då i kör om hans ålder? Han svarar 40 år men tillägger snabbt att kollegan är 52 år fyllda…(lustigt sätt att försvara sin egen ålder)
Tjejerna gapar av förvåning…52 år…han som inte ser ut att vara en dag äldre än 40 år…jag försöker göra mig liten eftersom jag anar att min ålder snart kommer att komma upp på tapeten…det gör den…men inte så som jag förväntat mig…
”Ja, du Bella…säger en av tjejerna…du måste ju vara i vår ålder…mellan 12-18 år (he, he), du är så full av energi och idéer, fast skall man gå efter det så bör du ju bara vara ett par år gammal, du vet så där oförstörd, innan de som vet, tar ur en möjligheterna och säger att det går inte, om allt.” Tjejen fortsätter, ”själv fick jag fullständig ålderspanik förr-förra året när jag fyllde 17…särskilt när en tant i släkten skulle skoja och sa att jag fått skrattrynkor runt ögonen…då började jag störtlipa.” ”Ja, ” fyller nästa tjej i, ”jag känner mig gammal och så fullständigt trött och utmattad…bangar att gå ut en fredagskväll, tycker godis, TV och soffan är ett bra så mycket bättre alternativ.”
Den första tjejen tittar på den manliga läraren och säger, ”du vet, jag är en 83 åring i en 19 årig kropp, fast med min huvudvärk och stressmage kanske inte ens kroppen matchar min födelseattest”? Diskussionen fortsätter och det hela slutar med att jag (42 åringen) får epitetet ungdomlig själ…jo, man tackar…kanske därför det är svårt att inse att man är på rask marsch fram emot de 50! Jag menar om man nu går och ruvar på denna ungdomliga själ…konstigt att den inte kan visa sig när jag skall ut och springa eller klättra i berg? När man vill se lite ungdomlig och spänstig ut! Märkligt det där med ålder och våra nojor omkring… Men det är alarmerande om våra ungdomar känner sig gamla redan nu…och det är faktiskt många som bär på stressrelaterade sjukdomar…något att tänka på…
Själv är jag ganska säker på att jag har alla åldrarna här inne i själen och att de då och då visar sig i olika uttryck! För jag vill se möjligheter och visa att ingenting är omöjligt…även om jag då betraktas som liten och oförstörd, i en 42 årings uppenbarelse…
Kramar,
Bella
9 kommentarer:
Vilken underbar komplimang du fått!!
Det är nämligen inte alla förunnat att kunna behålla själen ung... Se på dina ungdomar... Inte roligt att höra att de redan känner sig gamla.
Tyvärr är det väl så att våra ungdomar matas med så mycket idag, mer än vad du och jag gjorde i samma ålder.
Många av dem är t ex mer sexuellt medvetna än vad vi någonsin kommer bli.
De får i tidig ålder veta att det är svårt att skaffa jobb, bostad etc.
De matas med elände överallt... och det är knappast uppbyggande.
Dessutom tror jag att alla dessa krav inom alla livets områden som vi själva lagt på oss är livsfarliga. Gjorda för att vi ska dö i förtid, inte ha ork och tid med varandra eller för sådant som bygger upp oss.
Med krav menar jag obetydliga ting som hur vi ser ut, hur vi "ska" vara, bete oss, vilka yrken vi ska ha (även om vi inte passar för dem), hur många resor man gör om året, om man har den senaste bilmodellen, ett stort lyxigt hus etc...
När vi har gjort detta till kriterier för ett bra liv... då har vi gjort bort oss.
Nej, låt oss befria våra själar och ta vara på det som livet, det verkliga livet, bjuder på. Att vara unika varelser, med olika gåvor, förutsättningar och utseenden, men ändå så vackra som vi är.
Och stanna ekorrhjulet!! Vilket är lättare sagt än gjort...
Var glad Bella att du har en ung själ. Det kommer man långt med. Längre än 50 skulle jag tro... ;)
Sköt om dig vännen!
Kramar
Willewira
Du neg väl och tackade för den fina komplimangen som du fick. Man är inte en dag äldre än man känner sig. Jag har stannat på 27 tror jag :-)
Kram mamma C
En komplimang att bära brevid hjärtat.
ja det är ruskigt att många av våra ungdomar känner sig som dom gör med stressmagar och tankar om jobb och bostäder och att dom känner sig mycket äldre en vad dom är.
Kramar Marie:)
härliga bella, antigen så är man tjej eller så är man tant, det sitter inte i åldern utan i hur du är, du är en sååån härlig tjej som både i sprallandet har ett otoligt djup! ha det bäst...vi är nästan lika gamla ju, och jag känner mig def som en tjej med hästsvans, varmkram lotten
En sådan fin komplimang och nog är det så. Att man liksom bär dem med sig inuti. Det tror jag nog också:)
STOR Kram och grattis till din mamma såklart.
Jag känner igen mig i det, ungdomarna är utan energi och det är jättetråkigt. Jag som är mamma till en dotter i övre tonåren känner mig pigg, glad och full av energi, försöker smitta henne men det är svårt...det är precis som glöden, gnistan saknas på något vis och har märkt det på många ungdomar. Hemskt egentligen, man undrar ju lite hur deras åldrande blir..
Kram Lisa
Det sant att åldern inuti är viktigare än utanpå. Med åren upplever jag allt tydligare att jag är alla mina åldrar. När jag lyfter på en sten för att studera gråsuggor i en kvart är jag bara 5, när jag skriver eller föreläser om tonårsboken blir jag 15 (jobbigt värre) och ofta känner jag mig som en lagom pigg 25-åring. Det är bara i spegeln (och skuldran) som åldern visar sitt rätta ansikte (44), vilket för övrigt är en perfekt ålder det med.
Och som trädgårds"mästare" blir man ofta gammal, min äldsta kompis är 102 och han har levt hela sitt liv i trädgården...
Men tonåren och åren strax därefter är tuffast för de flesta, innan man liksom hittat sig själv. Det är nog därför din mamma C är 27, det var då hon landade och då förblev hon evigt ung. Grattis!
Eva
Jag hamnade brevid dottern framför spegeln i morse. Hon hade visserligen stått där en stund och fiffat på 17-åringars vis, men tycker iallafall inte att bilden jag såg var speciellt rättvis. Där stod jag - ett morgontrött träsktroll som lagt sig med blött hår i går kväll (gissa frissen!!), små smala trötta ögon och blåblekt, 42-åringsskrynkligt ansikte. Brevid mig stod en sval,persikoslät och välmejkad ungdom med blont hårsvall och inte ett hårstrå på fel ställe... Och så säger de att jag Jennie är lika??? Var då??
Kram
/Anna
Ja du... verkligheten är nog mer lik den beskrivning du gav... :)
Men trädgårdsdrömmar är ju drömmar och då är allt möjligt! Eller hur?
Kramis, vännen!!
Willewira
PS. Jag får bjuda hem lite bloggvänner, däribland du, så du får sitta när det är dags för sommargrillning... ;) Du måste ju också få njuta!
Skicka en kommentar