Jag har blivit faster!

Min man och "Flickan"

Nu minns jag hur mysig den där doften av baby är...hur pyttesmå tår en enveckas baby har...hur mjukt babyhåret känns emot näsan...och hur man drar in den där varma mjuka doften av mirakel...att ett nytt liv har kommit!
Kanske har jag tyckt att brorsan har väntat länge med att skaffa barn...får nog erkänna att jag nästan gett upp hoppet...därför blev man så där alldeles extra glad när han och hans sambo i julas berättade att de väntade barn! För mig var det verkligen längesedan de mina var små...för att vara exakt...nästan 15 år sedan... Så att få småbarn i familjen igen kändes hur kul som helst!

Den 6 augusti ringdes det ifrån Söder sjukhuset i Stockholm och en glad, nybliven pappa meddelade att det blivit en flicka!

Några dagar senare kunde jag naturligtvis inte hålla mig utan övertalade maken om att vi skulle åka upp till Stockholm och hälsa på! Och inte förstår man det hela förrän man med egna ögon sett det lilla miraklet! Får jag presentera "Flickan"...föräldrarna har tre namn som de väljer ibland och inte heller idag har de bestämt sig...så just nu kallas hon för "Flickan"!
Vill önska alla en härlig helg!
Själv skall jag slappa ikväll...gå på svågerns 40 års kalas på lördag och pyssla på söndag!
Kram världen!
Bella

En annorlunda sommar!

Bad i ösregn!



Jag tänkte unna mig att filosofera lite över de sommarveckor som jag haft semester...
Innan semestern var det sååå varmt, strålande sol och absolut ingen AC på skolan där jag jobbade. Så fort minsta chans uppenbarade sig för att få sätta sig ute tog vi den...näsan mot solen och så drog vi upp byxorna en bit...det gäller att sola så stora delar av kroppen som möjligt...kan tänka mig att det såg fånigt ut för de som passerade förbi...men oj vad vi njöt!
Sedan kom då äntligen den där dagen när semestern skulle börja...och vad började den med kan man undra...jodå..regnet kom...först tyckte jag detvar helt OK...trädgården var i stort behov av vatten...men efter fjärde veckan kändes det rätt tröstlöst! Vet inte hur många gäster som suttit med oss under vår paviljong och ätit grillat...i störtregn...men...så förra veckan kom då solen...vi slängde oss ut i båten och hängde vår båt på släp efter syrrans segelbåt när vi fläktat av oss...i tre dagar seglade vi och njöt...så nu när vi i måndags började arbeta igen kändes det som en härlig sommar...för visst har vi badat och solat!! Vi avslutade sista semesterhelgen med två fester på raken...underbara fester med underbara människor! Så summan av kardemumman är...tänk vad lite sol kan göra:)
Önskar alla en härlig vecka!
Kram,
Bella

Det doftar...ros!

Trädgården är magisk! Jag tror aldrig jag har sett den blomma så här mycket tidigare år! Är det solen? Det häftiga regnandet innan högtrycket kom? Kanske att värmen kom tidigt i år? Hur som helst...vackert är det! Det finns bara ett problem...så fort jag går förbi rasar blomklassar till marken...torkan tär...blomningen är vacker men ack så kort! Jag läste på VäxthusMadams blogg om fotsalt med rosor...det får bli många sådana...för jag vill njuta doften länge...

Jag tror aldrig jag varit så trött som under veckan som gått...värmen tar ut sin rätt på sliten Bella...men när klockan närmar sig elva på kvällen vaknar livsandarna till liv...joggingskorna åker på och det är så underbart att få springa av sig all den samlade energin och rastlöshet som dagen lagrat...För en stund sedan kom det lite regn...luften blev klar och plötsligt fick jag lust att rensa garderober, städa och fixa lite stämning...tänk...jag tror jag snart är mig själv igen!
Kramar till bloggvärlden,
Bella
som önskar alla en underbar vecka!

Imorgon min sista arbetsdag...både sorgligt och skönt!

Hejsan kära bloggare...saknar bloggeriet men snart finns tid för fotografering och filosoferande...livsandarna skall släppas på grönbete...imorgon är min sista arbetsdag på Turistgymnasiet för den här terminen...

Jag har inte hunnit njuta av trädgården ännu...regn och sol har satt fart på det hela...så här finns mycket att utforska...hittade supergoda, solvarma, röda jordgubbar...så söööta - mums! Vi hann även lägga i båten nu ikväll...premiärturen fick det att virvla till i hela känslocentret...hur har jag kunnat glömma denna underbara frihetskänsla som havet, solen och vinden i håret drar igång? Det har varit mycket känslor på jobbet det sista...många som slutar, elever som tagit studenten...jag har fått så många vänner för livet att jag känner mig rik...men det är jobbigt med avsked...så undertecknad har gråtit floder...förhoppningsvis är jag snart på andra sidan...och kan njuta av sommar, sol och ledighet!
Det var bara det jag ville säga...
Kramar och godnatt!
Bella

Stolt mamma - det är jag det!

Kära bloggvänner...hoppas ni inte har gett upp hoppet med mig!
Det är inte särskilt tätt emellan inläggen nu för tiden kan jag konstatera så här i arla morgonstund...
Kan bara inte låta bli att skriva om än så lite...
Förra veckan och veckan innan den var magisk! Kropp och själ fylldes av så många otroliga känslor att det till slut nådde ända upp och lyckotårar har trillat nedför kinderna i omgångar skall ni veta...först ut var mina elevers bal...bara tänk att de ville ha "gamla fröken" med...det var en underbar kväll ute på Marstrand!

Sedan blev det onsdagen den 27 maj - sonens student och tillika syrrans 40-års dag!
Jag kom hem sent på tisdagskvällen då fyra elevers projektarbeten, den praktiska delen skulle avklaras...vin- respektive ölprovning...måste säga att det var imponerande att lyssna till dem. Jag blev "biten" av det här och skall absolut ha "provning" hemma under sommaren - mycket kul att syssla med i goda vänners lag. Dessvärre råkade jag svälja vin när vi skulle "gurgla" runt det i munnen...värre eftersom jag körde bil till jobbet...men jag hittade en lärare med körkort som åkte buss så hon lovade att köra mig hem...så jag kunde fortsätta att "smutta". Lite glad i hågen kom jag då hem på tisdagskvällen klockan 18.30 och precis när jag skall gå in igenom dörren slår det mig att det var jag som skulle storhandla idag...vilket jag då inte hade gjort...hmmmm...inte kunde jag köra bil heller...inte bra! Fick alltså redogöra situationen för maken som körde mig till affären och hjälpte mig att handla.
För att sedan komma ikapp...bakade jag och städade hela natten...
Jag bakade sex GI-bröd och ljusare frallor, gjorde en tapasröra på oliver, sardeller, vitlök och citron. Det blev tre Hasselnötstårtor, en After Eight chokladtårta, fyra morotstårtor, två citronpajer och två plåtar Kärleksmums. Middagen bestod av Tjälknöl och potatisgratäng samt att istället för att slå ihop en sallad fick gästen själv välja vad de ville blanda ihop. Tyckte det kunde vara bra eftersom gästerna denna dag var blandade. Jag hade även kokt citronsaft som vi blandade med bubbelvatten...blev jättefräscht!
Sonen gick ut klockan 14.30 i Göteborg så vi begav oss in redan klockan 13.30 vilket var en himla tur...för det var svårt att få parkeringsplats! Sedan kom då den magiska stunden när han tillsammans med sin klass stod på den blå balkongen och vinkade! Det var då...som jag utan förvarning blev...totalt känslofylld...alla år av kamp...den långa vägen till denna dag...var över! Stolt mor med tårar i ögonen och ett hjärta fyllt med kärlek stod där och bara njöt!
Senare på kvällen sa sonen till mig att det här var den bästa dagen i hans liv! Tänk...då är det värt att baka och städa en hel natt!
Och vi hade tur med vädret...bara kuling...inget regn...lite sol!
Kramar,
Bella

Dagbokstankar i maj...

Som vanligt håller jag i hatten för att den inte skall blåsa av när jag rusar runt i livet! Jag kan sammanfatta mitt liv så här; Jag har roligt och skrattar mycket, i veckan har det dock varit mååånga tårar men...man skall inte ta en lärartjänst på 120% och samtidigt ha eget företag...särskilt inte när det är högsäsong på företagets produkter och gymnasietreorna skall ha slutbetyg av undertecknad i fyra ämnen...så förlåt alla som jag inte hunnit med...min tid räcker inte hur jag än försöker...

Förra lördagen såg ut så här...Vi (maken, jag och äldste sonen) satte oss klockan 06.00 i bilen..."Mot Sherwoodskogen" sa, vi inte utan tysta styrde vi kosan mot Stockholm! Kvällen innan hade vi packat en jättesläpkärra full med beställda planteringsbord och dynboxar. Sonen satte sig tillrätta för att räkna inför Nationella proven i Matte C, följde endast med för att få hjälp med matten av pappa. Själv plockade jag fram en bunt med Nationella prov i Engelska B och rättade. Dagen flöt på och vi hann hälsa på brorsan och Systa, en bonus som vi hoppats skulle hinnas med (var inne på Chokladfabriken och köpte varm choklad med marsmallows och en sagolik chokladtårta...underbar fika, för det gäller att njuta av livet också hi, hi)...magen växer (obs inte min...utan svägerskans som skall föda i juli) och efter att vi uppdaterat oss med varandras liv...bar det iväg hemåt igen. Hemma 23.23 på kvällen och hade då hunnit rätta 29 prov...nöjda gick vi och lade oss...sov gott kan jag lova! Söndagen...hade lovat syster att följa med på Lisebergs Trädgårdsdagar men visste att jag borde åka till Helsingborg med leveranser...ibland förvånar jag mig själv...för utan att veta hur jag gjorde hade jag övertygat min syster om att vad hon behövde förutom Liseberg...var ju en "roadtrip" med mig till Helsingborg...så klockan 9.30 satt vi i bilen...Liseberg var som vanligt inspirerande (jag köpt en mysig gammaldags back med möjlighet att skriva med krita på sidorna och naturligtvis måste jag ju fylla den med gammeldags flaskor med hemlagad Lemonad...helgens "att göra") sedan bar det av emot Falkenberg och Laxbutiken...stopp nummer två...och såååå gott! Efter att ha kört vidare och sett en skylt med Norrvikens Trädgård så svängde vi av där...i Båstad visade det sig...insåg att jag aldrig varit där förut...vilken miss för det har var en mysig och vacker plats på jorden! Några timmar senare var vi iväg igen och nu gällde det att vara fokuserade...Helsingborg nästa! Summan av kardemumman...hemma igen vid 20 tiden...

Måndag...Sedan kom ödestisdagen...min farfars födelsedag egentligen men han är död sedan många år...dock tänker jag alltid på honom den här dagen och det gjorde jag även den här morgonen. Dottern kom oväntat hem ifrån pojkvännen, hade upptäckt att hon hade sovmorgon men ropade att någonting var väldigt fel hos grannfamiljen i backen. Pappan sprang runt med mobilen och skrek frustrerat i den...plötsligt kom det en ambulans i full fart...körde nästan på två hjul upplyste hon mig om...Jag blev orolig och undrade vad som kunde ha hänt...var på väg till jobbet och slet till mig bilnycklarna...satte mig i bilen och när jag svängt runt hörnet ser jag en ambulanshelikopter som landar på gärdet framför mig. Bilar står i dikena och människor står förstelnade i vägkanterna...men ambulanspersonalen står still...ingenting händer...jag kör vidare...känns som om detbara är jag som är på väg någonstans i denna minut. ommer darrandes till jobbet...ringer till en annan granne...ingen vet någonting...några timmar senare får jag ett SMS...Lilla A i grannfamiljen är död...bara två...nästan tre år på jorden fick hon...och tårarna trillar på kinden...för jag inser att det värsta som kan hända en mamma och pappa är att förlora sitt barn...en känsla man lätt kan sätta sig in i...bara tänka..."tänk om det var vår Clara"...

Idag är det fredag...trodde i tisdags att tiden stannade...men det gjorde den bara för en stund...för alla runt omkring...går klockorna igång igen...det är bara för mamman och pappan som tiden för alltid har stannat...även om de kommer att försöka att få igång den igen...

Nu skall jag sätta mig i bilen och åka till jobbet...men jag vill uppmana alla att göra det idag som man verkligen vill göra för man vet aldrig hur morgondagen blir...
Önskar er alla en underbar helg!
Kramar,
Bella

Violer till farmors minne!

I april månad...det vill säga nu...är det 10 år sedan min farmor Gulli gick bort...och jag måste erkänna att jag nästan varje dag tänker på henne...
Oftast är det något jag gör som hon kommenterade eller något jag gillade som hon därför alltid var noga med att ge mig.

Jag älskade hennes nybakade, sega hönekakor...vet inte hur många spisar hon slet ut eftersom hon var van vid att grädda dem i vedeldad ugn. Hon berättade för mig att hon satte på högsta värmen både på ugnen och någon spisplatta...sedan gräddade hon med hjälp av sin brödspade så att det stod härliga till...och gudomligt gott blev det! Hon brukade göra små hjärtan istället för stora brödkakor till mig och mina barn...små gester som alltid värmde i hjärtat.

Såg man trött ut bäddade hon genast (obs sommartid) ner en i hammocken och lekte sedan tills man vaknade med barnen. Jag vet att hon älskade att leka med barnen så jag åkte nog ner i hammocken även om jag inte var trött men småbarnsmammor protesterar inte i sådana lägen...

Tänk att det har gott 10 år sedan hon dog...igår satte jag mig ned för att rensa lite i en rabatt och när jag satt där kände jag hur doftviolernas doft fullständigt uppslukade mig...farmors doft...farmor älskade violer...så violer hade jag aldrig hemma för dem gav jag till farmor...men i år för första gången har jag köpt violer...till mig själv men också till minnet av min farmor som jag tror sitter på ett moln och dinglar med benen...
Det är mycket just nu...så inläggen duggar inte tätt precis men det kommer lite då och då...håll till godo!

Kramar,
Bella