onsdag 31 december 2008

Bloggfunderingar-så här årets sista dag!



Idag…sista dagen på året 2008…
Var det ett bra år?
För lille T på bilden finns bara vägen framåt…för mig…jag kikar mycket i backspegeln men håller båda händerna på ratten för att hålla mig kvar på vägen framåt…

För mig innebar det ett omtumlande år? Jag inser att jag har levt i en illusion när det gällt i alla fall ett av mina barn… Jag har uppenbarligen inte läst de tecken som funnits utan låtit mig vilseledas… inte bra! Får väl ge mig lite plus för att jag till slut tog tag i saken och lyckades få fram sanningen – men oj, vad den gjorde ont!
Här har jag gått och inbillat mig att jag kan det här med ungdomar… har ju arbetat med ungdomar i över tio år, alltid haft huset hemma fullt, utbildat mig till att kunna läsa orostecken… och är bra på att göra det när det gäller andras tonåringar men de som står mig närmast…har jag alltså inte sett…
Jag tror egentligen inte det handlade om att se… utan mer om att inte vilja inse…

Kampen går vidare och jag har bestämt mig för att vinna!

En annan fundering är…
När tar föräldraskapet slut? Aldrig? När barnet är 18, 20, 30 40 eller 50 år? Ibland när mina föräldrar meddelar mig att de inte kan komma på min födelsedag… tänker jag…hmmm…just snygga föräldrar som inte bryr sig…och då fyller jag 42 år på söndag (alltså år 2009)…så omedvetet betecknar jag mig som barn till mina föräldrar…och jag inser då att ålder inte har med det hela att göra. Om man vänder på det och tänker på de gånger då föräldrarna tycker att man är vuxen och faktiskt får bete sig som vuxen… då blir jag arg och tänker…komma här och snacka, jag är faktiskt över 40 år, vuxen att själv hantera min situation…

Jag vill att mina barn, 18, 16 och 14 år skall ha utrymmet att växa, känna sig vuxna när de mognat och känslan i sig infinner sig men att de alltid kan komma hem till mamma och pappa… och att det är OK att ibland känna sig liten på jorden. Jag insåg inte när jag 23 år gammal blev mamma att jag ingått ett livslångt föräldraskap… jag min dåre… trodde att det var de första åren som var svåra…innan man kunde kommunicera…så lite jag visste och tur var det annars hade jag kanske tvekat…

Min personlighet är omhändertagande…om adoption varit enkelt hade jag nog haft huset fullt av barn… men jag har insett att man måste räcka till för alla!
Att ha ett stort hjärta och kunna ge kärlek är enkelt men att hinna lyssna och se varje individ…det är liksom det som är tricket…
Även om man själv vet att man lyssnar och ser så är det inte det som räknas…utan det som räknas är hur den andre upplever det… så kommunikation är inte den enkla lösningen…utan den komplexa.

Jag tror inte år 2009 handlar om min karriär eller andra framgångar som jag kan lyckas med utan om jag är tillräcklig som människa för dem som finns omkring mig. I mitt personliga brev som jag skickar när jag söker arbete (söker ibland för att hålla mig a jour med tidsandan) har jag rubriken ”Mitt mål” som är;
Att utvecklas i mötet med människor och tillsammans skapa arbetsglädje. För mig är mötet människor emellan det viktiga, att bevara den stunden då man möts och till hundra procent vara närvarande.

Av hela mitt hjärta vill jag upplevas som lyssnande, att jag ser människor omkring mig och att jag känns närvarande!
Jag är så lycklig för att jag hittade bloggvärlden och att ni underbar bloggvänner finns här! Någon som ser, lyssnar och ibland visar sin närvaro!
Jag önskar er alla ett GOTT NYTT ÅR och må era önskningar uppfyllas!
Skål och kram,
Bella

12 kommentarer:

Willewira sa...

Kära goa Bella!

Tack för att du finns! Med alla dina kloka ord, din livsvisdom, din förmåga att även dela med dig av dina tillkortakommanden - du är närvarande i allra högsta grad. Det uppskattar jag.

Och visst är det som du säger viktigt att vi stannar upp, tänker till, omvärderar, reviderar, förändrar och vågar ta nya tag. Ingenting är statiskt, särskilt inte i relationen mellan människor. Där gäller det att hänga med och det gör man bäst när man lyssnar och är inkännande. Men ack hur svårt kan inte det vara... Vi är ju alla till mans uppfyllda med våra egna problem.

Tänk om 2009 kunde bli det året när kärlek, omsorg, etik, moral och hänsyn kunde bli ledorden i världen.
Tänk om alla kunde få rätten att känna sig älskade och uppskattade.
Tänk om det kunde bli mindre viktigt med materiella mål och mer viktigt med människors väl och ve.
Tänk om...

Det låter som en utopi, men det man kan göra för att nå dit är ändå att ta första steget själv och försöka. Då är mycket vunnet.

Jag önskar att 2009 får bli ett år som du önskar dig. Av hela mitt hjärta.
Att de tillkortakommanden du upplevt hos dig själv i år ska vändas till något positivt i detta nya år.
Jag tycker det låter som att du inte låter dina misstag tynga ner dig, utan låter dem lyfta dig till nya tankar och nya försök och det bra.
Vi är ju bara människor...

Än en gång vill jag tacka dig Bella för att du delar med dig av ditt liv och dina tankar.
Jag uppskattar det sååååå mycket!
Att få lära känna dig...

Så må 2009 bli ett underbart år för dig och din familj!!

Många varma nyårskramar!
Willewira

Mamma C sa...

Mycket kloka och tänvärda ord du skriver jag önskar dig ett riktigt Gott Nytt År 2009.
Kramis Mamma C

Lallis - liv och leverne sa...

Mycket fina och tänkvärda rader.
Ett Gott Nytt År!
Kram Lallis

Gårdsromantik sa...

Duverkar vara en så stark och målinriktad person så det kommer att bli ett fantastiskt 2009!

Gott Nytt År!

Kram Maud

nea i det gula huset sa...

Hej du!

Kikar in och önskar dig ett riktigt gott nytt år!

Kram Nea

Änglahem sa...

Goaste Bella,

Finns väl ingen människa som är felfri! även om det finns många som tror det!
Är det inte så att det och dom som finns närmast är det/dom man ser sist. Man lever i sin egen familjebubbla och tror att galet och ont händer alla andra, men inte ens egen familj! Sådan är ju trots allt mänskligheten...man är sig själv närmast...med sig menar jag nog familjen, vi mammor ser väl oss själva sist av alla.
Och inte vill man tro sina älskade ungar om något "fel", i våra ögon är ju trots allt våra barn felfria! Mammor ser med kärlekens ögon...inte alltid så visa ögon kanske...Fast du är allt en bra och klok kvinna! Men kärleken är blind...allrahelst en mors kärlek till sina barn!
Bara mina små funderingar....kan ju inte se längre än till mig själv och min kärlek för mina små.

Hoppas innerligt att det inte är något allt för tråkigt och allvarligt och att ni får ett lugnt och kärleksfullt 2009, du och dina barn!...naturligtvis Gubben din också!

Fyller du snart år? 42....67:a som en annan då....ett förbaskat bra år det var!! Visst?!*fniss* Bella, högertrafik och sen lilla jag*asgarv*...vad mer kan dom begära för en "finens" år?!

Hoppas att detta blir året som vi får träffas! AnnKatrin var inne på dom banorna också....hade varit så skoj att få träffa sådana äkta bloggorskor! Annie, Annalunda har planer på bloggträff till sommaren, då måste du ju komma med! Willewira ingår i dom planerna också om jag fattat saken rätt....tänk vilket "snatter" det skulle bli där! Tror ju inte att det är någon av oss som saknar talförmågan precis!*fniss*...

Stanna upp....joooo du....är något som jag Försöker kämpa med nu...stanna upp, tänka efter vad JAG vill, vad Jag skulle önska, vad Jag vill! Är urusel på att se mig själv som människa innan det är försent! Är först och främst mamma, maka och dotter...sen kommer Ulrika. Och hur ska jag finnas där för alla andra och ge dom näring, när jag själv är alldeles förtorkad! Slutkörd, Bottengasad!

Nytt År med nya chanser! hoppas att vi kan fånga dom!

GOTT NYTT ÅR! den allra goaste Bella!
Kramar, Tjötan Ulrika

...och jaaa, jag ä Inte klok! som sitter här och filosoferar en kväll som denna! Men första gången på länge som jag bara känner att det flödar i Kontoret*tihi*, bäst att passa på medans det är öppet!

Änglahem sa...

Men Bella! du är också ut på "linjen", trodde jag satt här helt ensam....skönt att veta att det inte är så!

SKÅL och Gott Nytt igen!

Kram, Ulrika

Helena - nyckeln till mitt hjärta sa...

Underbara Bella!
All lycka under det nya året önskar jag dig, tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser det är så givande för oss läsare, stor kram från Helena

karofina sa...

hej bella!
vilka fina ord, jag fick en liten tår i ögat. ditt problem är nog att du bryr dig för mycket, om nu kan kalla det problem det vet jag inte... det är ju en underbar egenskap men ibland måste du ju tänka på dig själv lite med.
föraäldrarskapet tar aldrig slut, men det förändras ju och förhoppningsvis får man en mindre ansvarsfull del när barnen ingår i vuxenlivet. jag längtar lite tills mina barn är vuxna och jag förhoppningvis har den den fina relationen till mina barn som jag har till mina föräldrar. man kan bara hålla tummarna för att man lyckas och får en trygg vuxen som sina bästa kompis.

kanske är 2009 ditt år, dax att fokusera på dig! dina barn börjar bli stora, men de behöver fortfarande lite guidning. du hinner nog med både och!

stor kram och ett verkligt gott nytt år kära du!!

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Gott Nytt År på dig <3
Det sägs att små barn ger små bekymmer och att stora barn kan ge stora bekymmer. Har haft oturen att båda mina killar har varit väldigt sjuka i helt olika åkommor. En fruktansvärd jobbig tid . Har också haft den turen att dom blev friska också. De här åren har varit jättejobbiga men är över nu. Brukar dock blicka tillbaka och tänka ...vad blir då prövningen när dom blir stora om bekymmren när dom var små hade såna propotioner *fniss* Men jag tror absolut att det inte är lätt att vara förälder till tonåringar.
Ha en jättefin dag. Kram C

Anna (http://ordagranna.blogg.se/) sa...

Ing-Britt!
Det finns få människor i min vänskapskrets som känns så närvarande som du. I varje stund. Och jag är så tacksam för att du finns.

Vi hörs - helt traditionsenligt! - i morgon!

Kramar

/Anna

Anna (http://ordagranna.blogg.se/) sa...

I morgon.... Jag menar ju naturligtvis i ÖVERmorgon! =)

/A