

I april månad...det vill säga nu...är det 10 år sedan min farmor Gulli gick bort...och jag måste erkänna att jag nästan varje dag tänker på henne...
Oftast är det något jag gör som hon kommenterade eller något jag gillade som hon därför alltid var noga med att ge mig.
Jag älskade hennes nybakade, sega hönekakor...vet inte hur många spisar hon slet ut eftersom hon var van vid att grädda dem i vedeldad ugn. Hon berättade för mig att hon satte på högsta värmen både på ugnen och någon spisplatta...sedan gräddade hon med hjälp av sin brödspade så att det stod härliga till...och gudomligt gott blev det! Hon brukade göra små hjärtan istället för stora brödkakor till mig och mina barn...små gester som alltid värmde i hjärtat.
Såg man trött ut bäddade hon genast (obs sommartid) ner en i hammocken och lekte sedan tills man vaknade med barnen. Jag vet att hon älskade att leka med barnen så jag åkte nog ner i hammocken även om jag inte var trött men småbarnsmammor protesterar inte i sådana lägen...
Tänk att det har gott 10 år sedan hon dog...igår satte jag mig ned för att rensa lite i en rabatt och när jag satt där kände jag hur doftviolernas doft fullständigt uppslukade mig...farmors doft...farmor älskade violer...så violer hade jag aldrig hemma för dem gav jag till farmor...men i år för första gången har jag köpt violer...till mig själv men också till minnet av min farmor som jag tror sitter på ett moln och dinglar med benen...
Det är mycket just nu...så inläggen duggar inte tätt precis men det kommer lite då och då...håll till godo!
Kramar,
Bella