

Hallå alla ni goa människor!
Har vaknat till liv...äntligen!
Jag berättade ju i förra inlägget om att jag hamnade på utvecklingssamtal...och blev då bjuden på kaffe och semla...till historien hör att jag inte dricker kaffe...kan lägga in aldrig ordet där så cementerat är det...
Varför? Har aldrig börjat...tyckte det var varmt, smakade svart och inte som något jag kände igen och gillade...åren har ju gått...jag dricker te, varm choklad, vin, champagne, must, dricka, saft och vatten med mera (kände att jag var tvungen att säga det...annars låter jag så ovuxen)...
Innan jag drack denna kopp kaffe hände sig följande på skolan;
Ledsen arbetskamrat vill prata, jag lyssnar...ledsen arbetskamrat försvinner en liten stund...kommer tillbaka och har köpt kaffe och kaka till mig. Ställer det framför mig och sätter sig sedan bredvid och säkert omedvetet...studerar mig...
Det är alltså jag och en kopp kaffe...tack och lov för kakan...jag kämpar men lyckas till slut få ner det mesta...
Jag vet...man kan förklara sig men...det kändes inte rätt och jag lever efter min magkänsla och därför blev det nu så här...
Facit...Två koppar kaffe i en kropp som aldrig intagit detta förut...jo, jo...speedad är en försiktig förklaring av min fredagseftermiddag...
Klockan två på natten låg jag fortfarande och fokuserade på att böja tårna (ett tips ifrån Måns Zelmerlöw...radiointervju P3 förra fredagen)...jag kanske slumrade till någonstans under natten men jag följde timme efter timme på klockradion..stön!
Sedan var det ju upp vid 08.00 för att hjälpa till på vårmarknaden som jag lovat dagen innan...lovade även en kompis att vi skulle åka på marknaden tillsammans...jag var trött...så trött att jag började må illa...så när klockan var två hägrade sängen...
Där har jag till och från hållit till...tills nu! Känns fortfarande som jag smält i huvudet i en sten...
Vad lär jag mig av detta? Jo....
Kaffe är starka saker...för en som inte prövat innan!
Finns det nu någon som umgås med mig IRL och inte vet att jag inte dricker kaffe...Bjud mig inte på det...jag blir verkligen konstig!
Ha en skön söndag!
Kramar,
Bella