Nu kör trädgården repris!

Semesterrapport ifrån västkusten...
Kära bloggare...
Idag blev jag förvånad när jag upptäckte att min Magnolia som hittills alltid blommat på bar kvist om våren...blommar för fullt nu...och det gör även min Klematis som också blommade i våras och aldrig blommat mer än då...konstigt! Visar fotobevis på detta fenomen.
Vi badar och njuter av sommaren...har plockat hinkvis med blåmusslor och planterat den blå-grå-gröna vass som jag tycker är så vacker i kruka. Har snart målat färdig en gammal furugarderob i vitt...skall bli så skönt att få plocka ner lacknaftan i källaren igen...man blir lite småhög av den i sommarvärmen. Var igår bjuden på grillparty hos C&J och bjöds på mycket god mat...fastnade för en sallad som jag gick i gång med alla cylindrar på...en vattenmelon, ruccola, fetaost och solroskärnbeströdd härlighet...skulle kunna ha ätit upp den själv så fräsch och läskande!
Visar även bilder på makens första semesterprojekt...efter fjorton år får vi äntligen till en spalje som döljer vårt vedförråd...så härligt!
Var hos mamma en stund idag...premiärsatt på hennes nya altan...och då såg jag att min lilla nätta utegrupp skulle bli så fin där...eftersom jag vet att hon läser bloggen så tänkte jag fresta henne med ett foto...den skulle verkligen bli fin hos dig mamma!
På fredag skall jag själv ha ett litet grillparty så jag sitter och funderar över menyn...en sån där god vattenmelonsallad är såklart ett måste...grillad kyklinglårfilé med fetaost och olivkrämsås får det nog också bli...till det...hmm får fundera... men jag skall absolut baka några grova bröd, cheesecake...farligt att tänka på mat vid denna sena timme...magen börjar kurra och det vattnas i munnen...
Jag återkommer imorgon med ännu en sommarrapport!
Kramar,
Bella

Sommarkåseri...

En rapport ifrån verkligheten, kryddad med 32 graders värme i skuggan...
Doften av vilda rosor är som parfym...fyller min näsa där jag sitter bakom en buske och kissar...vattnet efter badet rinner ner ifrån luggen och över näsan...känner den salta smaken...smaken av sommar...Sanden är varm men jag väljer ändå att ta mig fram på den då klipporna är brännheta...sanden är blandad med sten i olika storlekar och jag skuttar fram och tillbaka, nöjd med att ha hittat världens bästa fotmassage...sätter mig på min handduk...på en sten och tar upp en näve med lite finare sand...använder den som peeling både på armar, ben och ansikte. Maken iaktar mig...men säger inget...han är avslappnad där han ligger på berget på sin filt...musselskalen gnistrar som pärlemor i solen och jag kan förstås inte motstå att plocka med mig en hink...de är ju så underbara att ha som rabattdekoration och i krukorna. Fyller sin funktion genom att vattnet inte dunstar lika fort och de avger kalk till rosorna som klättrar med fart upp mot solen...
Vattnet är turkosblått, klart och badkrukstempererat...jag har badat...länge...legat på böljan den blå och guppat likt en säl...trodde ingenting skulle kunna få mig att gå upp men när fikat dukades fram satt jag plötsligt på den glödheta bergshällen, drack dricka och knaprade med största belåtenhet i mig en hembakad gigantisk stor Choclate Chip Cookie á la Leila...gott, gott, gott...värt varenda kalori...solen smekte min blöta kropp och de brända axlarna...trots att klockan visar på halv sju...sommarkvällen ropar efter grillat, vattenskidor och gemenskap...vi bestämmer oss för att köra ut en sväng på havet och fläkta oss...livet till måsarnas sång känns som en het marsmallows ända in i hjärteroten...
Kram,
Bella

Bloggen ligger steget före mitt liv...!?

En fundering så här i sommarvärmen...kanske sådana här tankar dyker upp för att hjärnan är halvkokt...trots desperata försök att kyla ner den...vi har fläktat runt på havet...jag har doppat huvudet i kallt vatten...suttit med dörren till frysen öppen en kort sekund men jag är fortfarande varm...hjärnan klibbig som kola...
Tappade tråden...ursäkta...
Jo, varenda gång jag träffar någon bekant och börjar berätta något tokigt som hänt i mitt liv så avbryts jag ständigt med kommentaren...det där var en kul historia...läste om den på din blogg...altså jag hinner knappt öppna munnen innan någon kommenterar något ur min blogg...jag trodde att det var ca 20 personer som läste min blogg och det var ni som lämnar kommentarer men jag inser i skrivande stund att det är fler...många bekanta som håller sig uppdaterade och alltså inte behöver mig live längre...hmmm, bra elle dåligt? Vet inte men det känns lite underligt...Vill dock lägga till ett PS. Jag är mycket roligare live! Det blir liksom en helhet, när jag "väderkvarns fäktar med armarna till det jag berättar...
Oj, nu ropade hängmattan på mig, vill inte låta den vänta!
Önskar er alla en skön lördagskväll med grilloset som en dimma över altanen!
Kramar,
Bella

Svensk sommar som jag minns den!

Hallå, hallå...kära bloggare!
Idag konstaterade både maken och jag att det var sådana här dagar som man minns ifrån sina barndomssomrar. Det var för varmt för att arbeta med semesterprojekten så en dag på havet fick det bli. Tur att vi fick fixat båten i tisdags så att den var redo. Jag bakade muffins och maken grillade kyckling tidigt imorse. Kycklinglårfilén hamnade i hamburgerbröd med sallad, tomat, lök och dressing. Muffins, dricka och kaffe efter maten planerade vi och packade lunch och fika, ropade på barnen, hunden, ops en kompis - sedan bar det iväg. Dotter och kompis ville bli avsläppta vid rännan, ett kanonbadställe, där det är grunt och underbar sand för att i en ränna i mitten bli flera meter djupt där man kan stå på den grunda delen och dyka i. Själv åkte make, son, hund och jag omkring ute bland öarna och kikade efter en öde strand...roligare för hunden och oss om han får bada ifred...
Vi hittade en en skön vik där hunden i en timme badade i allskönans ro...han släpade up sten och musslor till oss där vi satt på stranden. När vi skulle hem gick det inte att fälla ner motorn...ett relä hade av någon anledning gett upp! Inte så kul...maken trixade i en halvtimme tills han surnade till i värmen (lätt gjort när det är över trettio grader varmt) Han ställde sig på motorn och fick med hjälp av sin egen vikt ner den i vattnet i alla fall en bit så att vi kunde hämta upp dottern och hennes kompis och sedan ta oss i hamn... Efter att ha ringt runt en stund hittade vi en båtbutik som hade det vi behövde hemma...Make och jag hoppade in i bilen och körde till Kungälv...inhandlade relä...hem igen...maken lagade det hela och nu skall vi strax ut och fiska makrill...hur mycket sommar är inte det? Stekt makrill med gräddstuvad spenat och kokta färskpotatis!
Kramar,
Bella

Och regnet det bara öser ner!!!

Kära bloggvänner...sitter här på altanen under ett paraply...regndropparna faller inte...de spolas ner...litervis...ifrån himmelen...visste jag inte bättre skulle jag tro att änglarna grät hysteriskt däruppe...men det är ju sommar...änglarna borde sitta och dingla med benen, äta jordgubbar med gräddfluff och njuta på sina moln...som i Philadelpiaost reklamen...

Brorsan har flyttat hem till Sverige igen efter 8 år i Skottland... Edinburgh...mer exakt! Han fyller 30 år imorgon men han var tvungen att befinna sig på annan ort denna sin dag så vi passade på att fira honom i dagarna tre...vi skulle egentligen fira honom i torsdags och det gjorde vi...samtliga semesterfirare vaknade med dagen-efter huvudvärk! Men mina barn (läs tonåringar 13, 16 och 18, tycker jag måste följa med i utvecklingen och betrakta dem som snäppet större än barn i alla fall) ville absolut få behålla Anders i ytterligare någon dag och de hittade på lite upplevelser (gocart tävling bland annat) så vi firade även fredag och lördag...så kan det gå...jag är glad men ruskigt trött nu så här efteråt...
Alla syskon, föräldrar och annat löst folk grillade, dukade och underhöll födelsedagsbarnet...hemma hos mig...till och med en älgko och hennes två kalvar kom och försökte delta...där gick gränsen tyckte vi och skickade upp pappa på berget...för att rädda några äpplen på det stackars äppelträdet. Pappa var lite frusen och hade lånat en pläd som han knutit som en mantel över axlarna...han såg ut som någon slags superhjälte när han skuttade omkring däruppe på berget och mantel fladdrade efter honom...älgarna förstod vinken och lufsade in i skogen!
Skulle lägga in lite passande bilder till texten men upptäckte att dottern tagit kameran och gått upp i rök...well, well...första bilden har min systerdotter tagit samtidigt som hon är i färd med att duka...andra bilden tog hon på maken och Inga som upptäckt älgarna och lämnat grillen...tredje bilden är det älgen som står modell för...fler bilder utlovas...förhoppningsvis med pappa som jagar älgar med cape...såg störtskön ut...
Skyfallen har avlöst varandra och SMHIs rapporter om sol är klart överreklamerade...men vi sitter tappert ute och njuter svensk sommar när den är som mest svensk...

Jag har fått en award! Tusen tack kära c de-sign...blir sådär lycklig och glad som man blir när man känner sig uppskattad...givetvis vill jag skicka tilbaka den till dig och rekommendera din vackra blogg till alla som gillar ögongodis!
Kram kära bloggare,
Bella

En sjusärdeles underbar sommarkväll!

Lite sådär lagom "kalasmätt" efter att ha ätit två nygrillade hamburgare med tillbehör och ett glas vitt vin, därefter kaffe och chokladtårta (dricker inte kaffe...ett stort minus i min socialastatus kan jag konstatera) jag tog istället ett glas rött vin till tårtan...passade ypperligt...smakerna gifte sig på direkten...
Vårt födelsedagsbarn fyllde tretton år och bjöd oss efter maten på gymnastikuppvisning och sedan fick vi gå en poängpromenad (mitt lag tog silver...jo, jo - man är inte helt borta i trettonåringarnas värld)...

Av en duk ifrån Kollén&Nyblom i rosa och lila sydde dottern en sminkväska med form efter en trunk...jag var på Kicks och handlade örhängen, läppglans, syrenlila nagellack, nagelfil i rosa och lila, liten schampoflaska och liten hårbalsamflaska, liten topsburk (sååå söt) och en minihårspray som vi lade ner i sminktrunken modell liten. Knöt sedan ett brett sidenband i silver med ståltråd runt härligheten...såg ut som en läcker karamell. Sedan var vi inne i en godisaffär och köpte lite roliga klubbor som jag slog in i cellofan. Dottern målade ett födelsedagskort i akvarell med tårta blommor och presenter på...

Som sagt mätta...kom vi hem...och bestämde att vi borde gå ut med hunden innan vi satte oss bekvämt tillrätta någonstans...kändes som om vi annars skulle kunna "glömma" att ta kvällspromenaden... Eftersom jag missat att ta kort hela dagen fick jag nu i alla fall med mig kameran och tänkte visa vår kvällspromenadrunda...på ett av korten ser man konturerna av Marstrands Fästning...

Sen vill jag också passa på att tacka Hwita Villan för de fina virkade dukarna jag fick...använder dem som pussel...bygger på fler vid behov...tusen tack kära M.
Jag har också fått två utmärkelser...en av Södralycke Johanna och en av Living by Milla...tackar av hela mitt hjärta och bugar och bockar...konstaterar att bloggvärlden är härlig...sådan här uppskattning får man aldrig i verkliga livet...vi borde verkligen ta och gå över till grannen, släkten eller vännerna md ett plakat som förkunnar världens bästa...gör man det? Icke, sa Nicke...urdumt...för man blir ju så himla glad...av att få en äkta klapp på axeln!
Läser att jag får ge den till sju personer vilket innebär fjorton...underbart...skall bara fila en stund på mina motiveringar!
Varma, hjärtinneliga kramar till er alla,
Bella

Spänning i vardagen....!!

Ledsen Clara...ringer hem och berättar att cykeln är stulen...trött efter att ha sommararbetat hela dagen...
Mamma skuttar in i bilen och hämtar upp Clara...tillsammans kör vi sakta igenom samhället och kikar i diken, bakom skolan och dagiset...kör gata upp och gata ner...ingen cykel...försöker vända på en vändplats men ett gäng ungdomar står där de står...så vi kör vidare en bit till...försöker vända i en uppförsbacke men det fungerar inte...kör vidare...då står cykeln där...på en uppfart vid ett hus...Dottern är säker och vet också vem som bor där...arg som ett bi vill hon knacka på men en klocka ringer i mitt bakhuvud...cykeln kan vara såld i god tro...vi åker hem...jag ringer polisen...polisen säger att regeln är att man har en timme på sig efter att cykeln blivit stulen att få/ta den tillbaka, nu har vi 10 minuter kvar på denna timme...hittar cykelns kvitto och ramnummer och cykelnyckeln fiskas upp i sista minuten...make och dotter kör iväg...jag struttar orolig omkring i köket...tänk om de blir nedslagna!!!
Det tar inte många minuter innan maken kommer hem igen...han berättar att de knackat på och berättat för pappan i huset att dotterns cykel blivit stulen och att vi tror att cykeln på hans uppfart är vår...pappan ropar genast på tonårsdottern...som blåljuger och enligt dottern ser livrädd och något spak ut...dottern testar cykelnyckeln och maken kollar ramnumret...cykeln är vår...

Kram alla Bloggare!
Bella

Nu sover människor, djur och natur...

Kära bloggare...
Riktig sommar...så varmt att man inte vet vart man skall ta vägen...lakanen klistrar mot den svettiga kroppen när man lägger sig...vaknar tidigt av värmen och solen som kittlar i ögonvrån...blåbär...mjukglass på torget...havsbrisen...måsarna som skriker och skrattar i skyn...grillen som osar och ryker ifrån varje hus...skratten i sommarkvällen...fikastunderna...den ljumma nattvärmen...så somrigt att själen ryser av välbehag...nu är den här...stunder som man plockar fram den mörka novemberkvällen för att veta att mörkret har ett slut...nu skymmer det och människor, djur och natur går i vila för att nästa morgon återigen stråla i solens glans...min näckros som stänger sin blomma varje kväll får symbolisera nattens stundande vila...
Kram till alla i andra änden av kabeln,
Bella

I rätt riktning!

Underbara bloggisar...vad skulle jag göra utan er...tack för stöd och uppmuntran...det värmde i hjärtat!
Då har vi torkat tårarna och kavlat upp ärmarna...allt som skulle ske...har lagts på is...vet inte om det är bra eller dåligt på lång sikt men jag kan andas igen och så fort jag kan skall jag hitta en lösning...så att alla blir glada igen!

Jag var ute och tittade på tomten hos min kund...hon hade sagt till sin man att det skulle komma en trädgårdsarkitekt (jag har sagt trädgårdsamatör men det blev några bokstäver fel där)...varpå han hade flytt fältet...han trodde att nu fick han inget bestämma...hmmm....min tanke var precis tvärt om...nu skulle han verkligen få tycka till så att mitt förslag skulle bli så lik "drömträdgården" som möjligt...
Vi höll på att planera ifrån 9.00 på morgonen till 14.30...jösses vad det tar tid och hur fort gick inte tiden...

Nu skall jag baka ett bröd och Hwita villans smaksiga cupcakes för en kompis skall komma och vi har tänkt snacka bort ett par timmar...i solen...
Tog några trädgådsbilder...just nu doftar rosorna sagolikt...

En förbannelse vilar över mig...

Är det någon som vet hur man bryter en negativ trend? Jag vet att lagen om "Allts dj%&lighet" drabbar en då och då...men hur länge håller det i? Just nu verkar allt som berör mig utvecklas till katastrofer... jag står bredvid och kan inte förändra någonting...det är fullständigt utanför min kontroll...
Självkännedomen ökar...trodde jag visste hur jag fungerade under stress men...min kropp paralyseras och hamnar i någon slags chockvariant och min själ och det tillhörande känslolivet beter sig som om jag var fem år... "för här kommer alla känslorna på en och samma gång"...(tack för den texten Per Gessle)...

Skrev en liten dikt precis som symboliserar stundens känsla...måtte jag växa upp och lära mig hantera mina katastrofer bättre!

"En vacker tavla slits ur min famn"
Mitt själs- och känsloliv har inte mognat… befinner mig på samma nivå som när jag var fem år… vill springa och gömma mig, hämnas, tycker synd om mig själv, kroppen reagerar… kan inte andas, darrar och fryser, kan inte acceptera det jag inte kan förändra…

Det skrämmer mig!

Min trygghet skakas i grundvalarna och jag är beredd att ge upp… allt… gärna utan strid för det finns ingen kraft kvar… energi rinner ur min kropp likt ett vattenfyllt badkar där någon dragit ur proppen… 48 timmar har gått och jag sinar snart…
och likt ett tomt vattenhål i öknen ligger jag där… totalt uttorkad…matt… kan inte resa mig upp…

Orkar inte, vill inte… se några möjligheter… brukar alltid se möjligheter men kan inte finna någon hur jag än tänker… får ont i huvudet av alla tankar… är det gömma mig som gäller idag?

Molnfri blå himmel med sol som lyser upp morgonen betraktar mig… där jag som en myra irrar omkring… planlöst… snart är bäst före borta och allt som finns kvar är efter… efter helvetet brutit loss… min morgondag… är snart här!

Detta var min bekännelse...brukar gå ut med hunden för att tänka bättre...gissa om vi redan denna vecka har gått mycket...jag tänker...Rasmushunden badar...båda äter blåbären som nu är mogna längs vår stig.
Kanske kommer något gott ur allt elände...jag får vänta och se!
Nu skall jag ta mig samman och plantera i mina utställningskrukor...har ju 5 ton krukor som skall säljas...
Kram,
Bella